Äntligen!

Efter sorger och bedrövelser kunde jag ikväll träna igen. Intervallöpning med grabbarna i laget. Det gick kanonbra. Jag orkade hålla hyggligt tempo och kunde hålla jämna steg med åtminstone några av dem. Mot Joel, Sampa, Linus och Fille och några till går det naturligtvis inte att göra något. Det ska det inte heller. Det skiljer ändå tretti år...