Tyst och skönt

Som en konsekvens av en seg förkylning har Sussi tappat rösten. Trist för henne, men jag tycker det är skönt. Hon ligger där på soffan och är tyst. Kan det bli bättre?
Nja, jag överdriver kanske lite. Hon är väl inte den som tjatar ihjäl nån i vanliga fall heller. Men för henne är det förstås mest osäker när hon imorgon ska jobba. Hur går det att ha telefonmöten och inte kunna prata? Knepigt.
Mest oroligt är att hon igår kväll testade whisky för att försöka må lite bättre. Bara hon inte fick blodad tand. Jag vill ha min wirre för mig själv...