Dags igen för en klassisk gammal dansrökare! I slutet av 70-talet fanns på tisdagkvällar mellan elva och tolv ett radioprogram som hette Nightfly, tror jag. Där spelade bara discomusik, soul och sån här glad musik ni hör här nedan. Vi var inte så bortskämda på den tiden med bra musik i radio och tv. Men vi som var intresserade av bra och svängig musik låg alla i mörkret och lyssnade på Brothers Johnson och andra sköna lirare innan vi somnade. Those were the days...
fredag 7 mars 2008
Förändringar
Ett liv passerar olika faser. Man växer upp, mognar, blir annorlunda eller ibland till och med en ny människa. Beroende på vad man får vara med om.
Den kanske mest omvälvande tiden i livet är nog ändå tonåren. 7-8 års helvete med hormonkrig, beslutsångest och acne. Kan det bli värre. Åjo, vi som kommit trettio år till vet att det absolut kan bli värre om oturen är framme. Men låt oss hållas kvar vid tonåren ett tag.
Det GÅR INTE att läsa en tonåring. Du vet aldrig vad en gest, ett ord eller avsaknaden av gester och ord betyder. Det är olika från dag till dag. Fullständig lycka går hand i hand, eller ligger sked med, fasansfull tragedi. Det som ena dagen gör en tonåring på gott humör kan dagen efter, eller tio minuter senare, försätta den mest harmoniska familj i katastrofläge. Speciellt runt middagsbordet. Ja, därför att det är bara då en familj med tonåringar lyckas samlas. Övrig tid tillbringas bakom stängda dörrar och med hög musik, högt blippljud från dator och eländiga serieljud från kabel-tv:n.
Låter jag bitter? Tja, det kunde varit värre. Det har verkligen sina sidor att ha tonåringar i huset. Men det är verkligen också sann lycka att se hur de förändras med tiden. Små nyanser dagligen som musikval, hur tiden vid middagsbordet successivt förlängs eller hur intresset för övriga familjemedlemmar plötsligt avslöjas. Tonåringar blir småningom vuxna varelser, trot den som vill...
Imorgon ska vi försöka få ett horminstint gäng pubertala halvgalningar att fungera som ett lag som tar mogna beslut och spelar som ett LAG. Hur märkligt det än låter är det bland annat det som gör att det är så vitalt att vara ledare för idrottsungdomar. Du kan inte slappna av. Du måste försöka utvecklas MED dem och inte bara leda dem. Kan du kombinera lagom doser av utmaningar, kompisskap och nyfikenhet för människor fungerar det som allra bäst.
Så med risk för att låta patetisk och gammal måste jag här och nu få säga att jag verkligen älskar mina grabbar i Strömsbro IF. Alla inräknade. Även de som tillkommit under vintern och som inte känner mig så bra. De är en del av min familj just nu. Därför står jag vid deras sida vad som än händer i flera månader framåt. Åtmisntone till säsongen är över. Sen får vi se. Sen kanske jag skiter helt i dem. Eller inte...
Den kanske mest omvälvande tiden i livet är nog ändå tonåren. 7-8 års helvete med hormonkrig, beslutsångest och acne. Kan det bli värre. Åjo, vi som kommit trettio år till vet att det absolut kan bli värre om oturen är framme. Men låt oss hållas kvar vid tonåren ett tag.
Det GÅR INTE att läsa en tonåring. Du vet aldrig vad en gest, ett ord eller avsaknaden av gester och ord betyder. Det är olika från dag till dag. Fullständig lycka går hand i hand, eller ligger sked med, fasansfull tragedi. Det som ena dagen gör en tonåring på gott humör kan dagen efter, eller tio minuter senare, försätta den mest harmoniska familj i katastrofläge. Speciellt runt middagsbordet. Ja, därför att det är bara då en familj med tonåringar lyckas samlas. Övrig tid tillbringas bakom stängda dörrar och med hög musik, högt blippljud från dator och eländiga serieljud från kabel-tv:n.
Låter jag bitter? Tja, det kunde varit värre. Det har verkligen sina sidor att ha tonåringar i huset. Men det är verkligen också sann lycka att se hur de förändras med tiden. Små nyanser dagligen som musikval, hur tiden vid middagsbordet successivt förlängs eller hur intresset för övriga familjemedlemmar plötsligt avslöjas. Tonåringar blir småningom vuxna varelser, trot den som vill...
Imorgon ska vi försöka få ett horminstint gäng pubertala halvgalningar att fungera som ett lag som tar mogna beslut och spelar som ett LAG. Hur märkligt det än låter är det bland annat det som gör att det är så vitalt att vara ledare för idrottsungdomar. Du kan inte slappna av. Du måste försöka utvecklas MED dem och inte bara leda dem. Kan du kombinera lagom doser av utmaningar, kompisskap och nyfikenhet för människor fungerar det som allra bäst.
Så med risk för att låta patetisk och gammal måste jag här och nu få säga att jag verkligen älskar mina grabbar i Strömsbro IF. Alla inräknade. Även de som tillkommit under vintern och som inte känner mig så bra. De är en del av min familj just nu. Därför står jag vid deras sida vad som än händer i flera månader framåt. Åtmisntone till säsongen är över. Sen får vi se. Sen kanske jag skiter helt i dem. Eller inte...
Myt eller...?
I dessa tider formade av teknik och fake blir man lite fundersam när man ser sånt här. Men, jag är en rättrogen (det betyder helt sanslöst naiv) människa så det är klart det är sant. Skit förresten i hur det kanske förhåller sig! Titta och njut bara.
Sockerfötter
Imorgon är det premiär för fotbollslaget. Träningsmatch mot division 4-laget Bergvik. Vi får se om vi får ihop ett slagfärdigt lag. Några av killarna är riktigt känsliga och fina killar. Så pass känsliga att de förfrusit fötterna vid träning i nollgradigt väder... Inte många lag i division sex Gästrikland har så sensitiva spelare. Lite Prinsessan på ärten-varning över dem, eller..?
Äntligen fredag!
Om det är nån som ska partaja idag så tänkte jag ge er en bra start. Den är gammal, kanske uttjatad, men fortfarande riktigt, riktigt bra.
Rafa Sopa
Så ska det låta fortsätter idag med nya tävlande. Fredrik Swahn och Amy Diamond är skitbra. Sofia Källgren tråkig, som vanligt, men skicklig. Men Rafael Edholm?! Hur tänkte man? Och hur tänkte han? Vilket skämt! Vad gör karln? Inte en ton rätt, men vill höras hela tiden. Vilken pretentiös och patetisk fjant!
Pinkpaus
Vissa dagar är skit. Andra piss. Idag har det varit en riktig pissdag. Många av våra kunder arbetar i verksamheter eller på företag där det krävs hög säkerhet. I begreppet säkerhet ingår bl a drogfrihet. Därför drogtestar vi folk i ganska hög grad. Idag var en så där helt sjuk dag där alla skulle drogtesta sina killar. Så förutom en lång dag, så har det varit säkert tjugo personer som kommit för att pissa i muggar. Det är äckligt redan som det är, men blir ännu värre när provlämnaren inte kan prestera. Det kör liksom ihop sig när det kommer en i kvarten och nån plötsligt inte kan producera. Vem vill, en fredageftermiddag, sitta och vänta på att en karl i 40-årsåldern ska pissa i en mugg!!?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
