Usel tv

Slötittar på Sportklubben eller vad det heter på TV4Sport. Peter Jihde och Anders Timell har ett snackprogram med inbjudna gäster. Det är så meningslöst och värdelöst och fullkomligt innehållslöst som bara ett snackprogram om sport kan vara. Pseudoämnen om pseudohändelser som debatteras av pseudomänniskor. Idag var det Paolo Roberto, Patrik Sjöberg och nån fotbollstjej jag glömt namnet på. Patrik Sjöberg?? Har pengarna tagit slut? Vad kan han tillföra förutom provocerande uttalanden? Och vad händer med Peter Jihde?! Han HAR varit bra, när han ägnade sig åt seriös sportjournalistik. Men nu? Han måste ha dåliga rådgivare, karln suger mer än nånsin.
Har nån sett Bosse Hansson...?

Fint besök

Vi fick middagsgäster idag. Sanna och Johan hade slut på käk och följde med hem på mat och fika. Alltid trevlig när de kommer hem. Kul för Linus också, då har han nån att tugga med. Och då menar jag inte mat...

Vi tar en till!

En gammal klassiker...

Länge sen

Nä, det var länge sen ni fick ett bra låttips. Här kommer en skön låt.

Konsten att bli stressad

Jag fick en tanke idag när jag försökte få allt att klaffa. Tänk vilken tur att man inte behöver komma ihåg att andas! Vad stressigt det skulle vara att behöva komma ihåg när det är dags att andas in. För att inte prata om att andas ut... Man skulle behöva ställa klockan för att komma ihåg. Hur skulle man få något gjort?

De tio största idrottsögonblicken

Jag ska de kommande veckorna lista de tio största idrottsögonblicken i mitt liv. Jag har alltid varit idrottstokig och har tidiga minnen av hur hela familjen sitter klistrad framför tv:n som med svartvita, fladdrande bilder försöker förmedla ishockeymatcher från Prag och Moskva. Vi skrek allihop när det blev mål och led tillsammans vid förluster.Nytt inlägg på listan varje måndag och fredag - häng med!

6. Jag springer 1.000 m på Stockholms stadion
1972 hade Gästrikland inga s.k. allvädersbanor för friidrott. På Strömvallen, Norra IP, Stålringen och liknande arenor var det kolstubb som gällde. Ibland när det regnade krävdes 18 - 20 mm spikar i skorna för att få fäste. Det var inte alltid så kul, men vi visste inget annat. Jag sprang mest 1.000 meter och hade ett personligt rekord på ca 3.25. Trots att jag åkte runt på massor av tävlingar den sommaren så tycktes det omöjligt att förbättra mig. Tills vi åkte på en gala arrangerad av Matteuspojkarna på Stadion. Röda, gummibanor av tartan! Det var fantastiskt. Korta spikar i skorna, de kändes knappt. Jag flög över banorna, putsade mitt rekord med över tio sekunder och blev plötsligt en av distriktets bättre löpare i min ålder. Gissa om jag hade lust att åka till Strömvallens svarta löparbanor efter det...?

Typisk måndag

Såg ut som en behärskad och trevlig måndag i kalendern. Så det var med tillförsikt jag åkte till jobbet. Men jag hann bara vara där en halvtimme så insåg jag att jag var dubbelbokad imorgon, att det inte fanns något rum åt mig och att det inte fanns någon bil bokad. Så det var bara att ta tag i det hela, vilket tog nästan hela dagen. Men det var ju måndag, så...