En ny polare!

Trädgården har sedan någon dryg vecka tillbaka en ny gäst. Det är antagligen en liten rödhake-unge som håller till hos oss. Han är inte det minsta rädd av sig utan kommer oss väldigt nära ibland. Det är förstås inte så bra för honom, han ska ju vara väldigt reserverad, men än så änge är han alltså nästan kontaktsökande. Jag lyckades idag fånga honom på bild, vilket jag är stolt över. Vid fototillfället satt fågeln på 60 cm avstånd.

... och lite till.

Trädgårdskonst

Vi inhandlade för ett tag sedan lite trädgårdsprydnader på Wij Trädgårdar i Ockelbo. Bildbevis nedan.

Nästan gräsänkling...

I helgen har Sussi tagit Sanna med sig till Göteborg. U2 hägrar i regnrusket på Gamla-Nya-Gamla Ullevi. Då bandet inte längre är nåt för mig, de tog slut någon gång i mitten på 90-talet, tycker jag, så stannar jag hemma. Kan nog vara bra att träna på hur det är att leva själv i några dagar. Rätt som det är sitter jag ju här själv i varje fall. Sånär som på Linus, förstås. De dagar han kommer att vara hemma, vill säga.
Men ikväll blir jag riktigt ensam, Linus drar till kompisar på middag och golfspel. Så riktigt vad jag ska hitta på vet jag inte. Heller inte vad jag ska käka för mig själv...

Häckar, bodelning och Mojito

Bra väder idag för röjningsarbete i trädgården. Häcken ser för bedrövlig ut och vi håller på att klippa ned den ordentligt. Problemet är att det är säkert tjugofem meter häck och det blir dels ett rejält kroppsarbete, dels jävligt mycket ris. Idag visade det sig att arbetet var värre än vi trott. Flugorna var för jäkliga! Det gick nästan inte att vara ute, de flög i klasar runt mun och öron. Dessutom stannade den elektriska häcksaxen, så vi lade arbetet på is för någon dag.

Ikväll efter att ha ätit Maxburgare tyckte vi att vi kunde börja dela upp våra tillgångar. På papper, alltså. Mycket är redan färdigdiskuterat, men massor återstår. Att göra bodelning ÄR INTE KUL. Vi blev aldrig ovänner, men lite tungt är det att diskutera vem som ska ha saker båda känner starkt för. Visst, det är bara prylar. Men i det här läget är allt känsligt, eller hur? Så efter en dryg halvtimme lade vi ner även det arbetet och blandade oss en varsin Mojito istället. Mycket bättre...

Nåddes även av glada nyheter ikväll. B-laget spöade SAIK med 3-1 på bortaplan och Petter fick näta i sin sista match på ett bra tag. Riktigt kul för honom.

En vecka till!

Ännu en vecka har gått och inte ett inlägg på bloggen. Men jag har bl a varit bortrest. Jag och ungdomarna har varit i Stockholm på en shopping- och ätresa. Åker man med två ungdomar i tjugoårsåldern till storstan blir det mycket gå i affärer, äta, fika, handla och äta igen. Men jag har inget emot det. Vi har haft hur kul och mysigt som helst. Klart att jag saknat Sussi, men det är ju som det är. Bäst att vänja sig, antar jag...

Idag har vi haft omstart på fotbollen. Bortamatch med B-laget och våga inte fråga hur det gick!

Sara Sjöström! Världsrekord och VM-guld! Vad ska bli av den tjejen?

Nummer 9. I Barca. Det är stort!

Comeback

Ja, en vecka går fort. Särskilt om man har semester. Vår första vecka med en märklig blandning av riktigt varmt sol- och badväder varvades med hård blåst och regn. Och allt nästan samma dag ibland!
Under veckan hann Linus fylla 19 år och vi hade släkten på kalas. Smärtfritt, trots att alla nu vet att vi ska separera. De var skönt hänsynsfulla och ställde inga frågor.

När vi nu går in i andra veckan börjar det kännas lite jobbigt. Det går så fort och dagen då Sussi ska flytta närmar sig alldeles för snabbt. Jag vet att jag på nåt sätt kommer att klara av det. Men just nu fasar jag för den stunden. Kanske inte så konstigt, eller hur?
Men jag har mitt arbete, mina fantastiska arbetskamrater och mina kunder. Några av dem stöttar redan nu. Jag har framför allt mina härliga ungar, som gör att jag har så fantastiskt mycket att se fram emot, trots allt. Sanna ska börja Högskolan i augusti och Linus i december. De kommer att behöva stöttning och uppmuntran av både mig och Sussi. Sen har jag fotbollen med alla sköna killar och mina ledarkompisar. Redan nu känner jag deras sympatier trots att det inte sägs så mycket. Så stöd och glädjeämnen finns. Frågan är om det räcker?

Är det nu det är dags att skaffa sig nya intressen? Nya vänner? Eller ska man bara låta tiden utvisa vad som ska göras? Idag vet jag inte. Idag är jag bara nervös och spänd inför det som ska komma. Förhoppningsvis är jag lite sturskare om några månader.

Vips! En sanerad ros på en helt ny spaljé.

Vi åkte och köpte armeringsjärn och små armeringsmattor och tillverkade en ny spaljé. Vi är riktigt nöjda! Vad tycks?

Historien om en sargad rosenspalje

Som en konsekvens efter det oväder som drabbade oss häromdagen rasade spaljén till vår klätterros ner. Av allt att döma skadade den inte sig, men så här såg det ut imorse innan vi började reparationsarbetet.

Utlovad bild

Jag lovade ju tidigare att en bild på det omtalade trädet skulle komma. Här kommer den. Jag lägger sen ut bilder med intervall, så även ni får följa det lilla trädets utveckling. Vi börjar ett nutt liv, hon och jag!

Semester...

...och det är första gången som jag har svårt att riktigt glädja mig. Det är risk för att det blir en konstig sommar i år. Jag kommer att göra vissa saker för mig själv, andra med barnen. Sussi gör likadant. Det är alltså första gången någonsin på alla år som vi inte tillbringar hela semestern tillsammans.
Men, jag har allt i mina egna händer. Vill jag ha det eländigt har förutsättningarna aldrig varit bättre. Nu är det inte så, utan jag vill faktiskt även i år ha en skön sommar med sol och avkoppling. Jag vill verkligen känna att jag är utvilad när semestern är slut. Så det är bara att se till att det blir så!

Tänker till att börja med inte oroa mig för bodelning, bankbesök, försäljning av bilen eller andra trista saker....

Efter stormen

Hårda vindar blåste genom stan igår. Förödelse på många håll och så även i vår lilla trädgård. Värst för vår enorma klätterros där spaljen i det närmaste förintades från husväggen. Så just nu ligger hela busken ner på marken och vi vet inte riktigt hur vi ska lösa det med ny spaljé. Vi bor i tegelhus... Men även riddarsporrarna är helt förstörda, alla låg som slickade efter marken. Trist, nu när allt var så fint. Som tur är har det nyplanterade trädet klarat sig galant! Det hade varit knäckande (!) om det gått av.

Oro

Precis när man kommit till skott och planterat det efterlängtade lilla trädet kommer stormen. Det viner och tar i. Regnet piskar in över oss och det känns inte särskilt betryggande att det späda trädet står där alldeles själv. Det vore för trist om det gick av, eller hur? Redan imorse hade en av våra höga Riddarsporrar lagt sig ned. Jag hann aldrig kolla om den var av eller om den bara vikts i vinden. Jävla skitväder!

Träd

Nu har jag slagit till. Med hjälp av Sussi planterade jag ett träd ut mot gatan. Jag gick och grunnade några dagar innan jag bestämde mig. Till slut blev det ett Klotkörsbärsträd. Anledningen är främst att det blir lagom högt, max fyra meter. Dessutom kommer det att växa klotformat, så jag hoppas slippa KLIPPA det så det blir runt. Med andra ord tror jag det blir bra där i hörnet. Att det dessutom blir fina blommor på våren gör inget. Om bären är ätliga eller inte vet jag inte, men bryr mig inte heller.

Nedräkningen har börjat...

Nu är det inte många dagar kvar till semestern. Tre närmare bestämt. Det är inte så att jag räknar minuterna innan jag får gå på ledighet. Jag känner en viss oro över att vara ledig i fyra veckor. Det finns en del kul grejor inbokat, bl a med båda barnen. Men det kommer även att behöva göras en del trista saker. Som att titta igenom bohaget och förbereda det oundvikliga som kommer några veckor efter semestern. Men det får jag ta tag i när det inträffar...

På jobbet de här dagarna är det minst sagt lugnt. Vi är fem som jobbar och vi har alla mer eller mindre långtråkigt. Men det finns saker att göra, som utskick till kunder, administration, städning. Ja, allt sånt man inte hinner annars. Eller rättare sagt, sånt man inte vill göra annars heller. Men det gäller att passa på. För när semestern är slut drar det igång ordentligt och då ska allt vara förberett.

Men jag längtar nog en hel del efter ledighet ändå. Går ju alltid att sätta på hörlurarna, öppna en bira och låtsas att verkligheten inte är så jobbig trots allt...

Omslag

Ja, idag kom det väntade väderomslaget. Nu blev det ingen katastrof direkt utan ett rejält åskväder med en ordentlig regnskur. Men en stund därefter var d et sol och 22 grader varmt igen. Helt okej.
Vi har blivit utfodrade av svärmor ikväll och kunde sitta ute till nästan halv nio då det blev lite kyligt. Känns lite konstigt ändå att sitta där och låtsas som ingenting trots att alla vet vad som är på gång. Men samtidigt skönt att ingen frågar hela tiden hur man mår.

Igår var det ledaravslutning med fotbollen. Lasse och Lene bjöd stort och ingen kan ha åkt hem utan att vara proppmätt och helnöjd. Skönast var Hebbes lek med hundarna. Han gick upp i leken så mycket att han blev ett med jyckarna och de tre rumlade runt på gräset som bästa kompisarna.

Pre-fredagsmys

Ja, innan man visste ordet av satt man på Greken och käkade lammfärsbiff med pommes och tzatsiki. Det är också fredagsmys! Jag och några jobbarkompisar tyckte absolut att det var värt att fira av några som går på semester. Och en lunch i skuggan av en markis är inte fel. Dessutom blev det värmning i form av ett stycke lättöl. Jojo...

Fredagsmys

Fredagsmys är tydligen ett ord som alla börjat använda. Till och med i reklamen numer. Men det är ett bra ord, tycker jag. Säger precis vad det är. Arbetsveckan är slut och helgen ligger framför oss. Då är det perfekt att ta det lite lugnare med middagen, hälla upp ett glas vin (eller läsk till dom små...), softa, äta länge, kolla på Så ska det låta, nån bra film (som man brukar somna till) eller lyssna på bra musik till midnatt.
Idag ska vi på en annan sorts fredagsmys. Lene och Lasse har bjudit till avslutningsmiddag för fotbollsledarna. Det är ju sommaruppehåll nu, så det tänkte vi fira lite. Vi är ju ändå serieledare! Det ska bli trevligt. Lene verkar vara en kvinna med enorm myspotential, så jag ser fram emot kvällen.

Plantera träd

Jag har en tid funderat på att plantera ett träd vid vår entré, ut mot gatan. Där i hörnet har vi några buskar, men de täcker inte riktigt upp för insynen från gatan. Därför skulle jag vilja ha ett träd längst in i hörnet av staketet.
Jag tänker mig ett lagomt högt träd som dels fungerar som insynsskydd, men som naturligtvis måste vara vackert att titta på. Det får ju inte vara vilken rönn som helst. Helst ska det vara ganska snabbväxande också, så jag inte behöver vänta tio år på att det ger effekt.
Är det någon som har några bra tips?

Åskväder

Det är egentligen sjukt. Men efter två veckors solsken och värme blir man glad att det kommer en åskskur. Fast vi gnällt över det dåliga vädret INNAN värmen kom. Men vi är inte gjorda för värme häruppe. Bara i små portioner. Men det tycks som den här gången rensar inte regnet och åskan upp särskilt bra. Det känns fortfarande kvavt ute, vilket jag egentligen inte sörjer. Jag vill nämligen åka hem nu, sätta mig på verandan, läsa tredje Millenniumboken och njuta. Trots att jag inte har semester än. Men man kan väl få låtsas?