...så har jag (för länge sen) kommit till den punkt i livet där sömnen blivit en stor sak. För tio-tjugo år sen funderade jag inte så mycket på hur jag sov eller om man sov skönt. Jag sov, helt enkelt.
Idag är det ständigt en fundering på om det går att dricka kaffe på kvällen, om det är fullmåne eller nåt annat gubbigt. På mitt jobb fokuseras det mycket på sömnstörningar, psykosociala faktorer hela dagarna. Så om jag skulle råka tänka på jobbet nån kväll hemma tänker jag genast: gud, jag är STRESSAD! Fast när man vaknar på natten och inte somnar om direkt, är det ju inte såå konstigt om tankarna börjar mala. Även om det råkar vara jobbtankar...
Men hur det nu är med detta, så tar jag ändå en kopp kaffe nu. Jag sover säkert varken bättre eller sämre för det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar