Tur i oturen

Vi fick ett obehagligt telefonsamtal på förmiddagen. Sussis mamma hade varit barnvakt åt Sussis brors barn. Man hade gått till pulkabacken för att åka bob. Oturligt nog råkade Anette och Ronja flyga rejält i ett hopp, som de inte såg. Anette for i backen med en rejäl smäll och kunde inte resa sig. Ambulansen kom och hämtade henne. Det var allt vi fick veta. Så i flera timmar fick vi gå i ovisshet om hur det var med henne. Men som tur var nåddes vi vid sextiden på kvällen av ett lugnande besked. Ingen allvarlig skada. Däremot sprickor på två ländkotor. Illa nog förstås, men det kunde varit så mycket värre. Nu har hon fått veta att hon kommer att bli helt återställd, men hon har rejält ont och det kommer väl att bli några veckors konvalesecens.