...och det är första gången som jag har svårt att riktigt glädja mig. Det är risk för att det blir en konstig sommar i år. Jag kommer att göra vissa saker för mig själv, andra med barnen. Sussi gör likadant. Det är alltså första gången någonsin på alla år som vi inte tillbringar hela semestern tillsammans.
Men, jag har allt i mina egna händer. Vill jag ha det eländigt har förutsättningarna aldrig varit bättre. Nu är det inte så, utan jag vill faktiskt även i år ha en skön sommar med sol och avkoppling. Jag vill verkligen känna att jag är utvilad när semestern är slut. Så det är bara att se till att det blir så!
Tänker till att börja med inte oroa mig för bodelning, bankbesök, försäljning av bilen eller andra trista saker....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej grabben, nä du gör helt rätt i att inte oroa dig. Även om jag förstår att det är tungt. Hade aldrig trott att du och Sussie inte skulle ha ett liv ihop.... fast det kommer ni ju alltid att ha ändå via barnen. Misströsta inte, det finns ett liv bortom även om du inte ser det just nu. Från en som gått igenom... Kram Bettan
Tack, det var snällt. Det ordnar sig säkert på nåt sätt. Svårt att se möjligheterna nu bara.
Skicka en kommentar